Father’s Day, 2016. Love is. We are. #MikaTheHero ♡ And on phone tonight, in a physical distance, but not in spirit – #NadineTheHeroine. ♡. Always around – #SotoTheCat #UchiTheCat #DeshiTheCat ♡. I LOVE YOU beyond the universe, in a place, beyond space and time. The Love Force – from where we came, in what we feel, from what we fuel, to where we go. We haz it! A bond, by this Force, unbreakable! Period. — Photo by Karin #AkroMom @akrogirl ♡
Only me and the cats here, IRL, in our home today. But in distance, phonetalks with friends, conversations on stuff that really matters on FB webs, and chats with text, voice, images and video with family distributed, making solitude and ‘longiness’ (longing in loneliness) something manageable to carry! Longing for my full family to be in our house again! Mika and Mommy Karin back tomorrow, Nadine here next time Dec 29! I intend to blog on some findings I did today, for tomorrow, related to things that happenened Friday and that happens on Tuesday. And BTW … no TV today!…
… “We Are The Children” ! Truly! Good Night! (And the storytelling beginning last week continues another Tuesday.) Thank you Karin ♡♡♡♡♡ for capturing the Magic, Beautiful and Love-Worthy! A day of STRONG relief – at the visit with Dr Fernlund, the Heart Doctor – with a 70-30 something of keeping Mika’s pacemaker as-is! Deep breathing out of relief! Now. Sleep!
Today. Leaving Nadine. From Norrköping to Arvika, then mother with her guy behind the wheel by car to her Norwegian home in Eidsvoll. Here, last leg – the regional train from Kristinehamn to Arvika, just before the arrival. A sad moment of separation. Last Saturday. The reverse. A happy reunion. Getting her from Arvika to Norrköping, here in the travelling to her Swedish home. Soon again, we hope! Miss you already, Mika’s big sister! Until next time, be well, and hope you get a good last part of your Summer’s School’s Out! I love you unconditionally, #NadineTheHeroine!
I. Jag drar mig till minnes en not från en av världens främsta popforskare (som jag tagit del av sedan åttiotal i mitt sökeri-åkeri), R. Dawkins. I “Den blinde urmakaren” pratar om hur han organiserade sin inkommande info, där mappen “övrigt” på sitt professorsrum på Cambridge alltid – ALLTID – svällde över. Det är samma upplevelse genom hela – HELA – livet, när jag gått igenom formulär som exempelvis “gratisbesökare” på mässor med min virtuella vandringskäpp i makligt lugn/speedad råtta/mitt emellan. Då har jag ju betalat med info om mig själv – bland annat branschtillhörlighet, befattning/beslutsmandat och titel. Förvirring. Eller…
I min självpåtagna nyordsutmaning från A till Ö har jag kommit till en utmaning på nästan samma höjd som Q förra året :). Nämligen W! Jag tog dock ett kort steg för att möta den. Genom att öppna upp för alla trädgårdsinnovatörer att komma på en drös med Williamsfrukter! Karin, (my beloved #AkroMom), har en favvosort av päron – och det är Conference. Men när “Williamspäron” kommer på tal. Nope! Icke! Sorgligt nog så var det mest DEN sortens päron som var i chaufförsförmånen i Ekolådejobbet! Chaufförsfruktpåsen. Jo. Och jag var väl heller inte så förtjust i den. Så de hamnade…