Father’s Day, 2016. Love is. We are. #MikaTheHero ♡ And on phone tonight, in a physical distance, but not in spirit – #NadineTheHeroine. ♡. Always around – #SotoTheCat #UchiTheCat #DeshiTheCat ♡. I LOVE YOU beyond the universe, in a place, beyond space and time. The Love Force – from where we came, in what we feel, from what we fuel, to where we go. We haz it! A bond, by this Force, unbreakable! Period. — Photo by Karin #AkroMom @akrogirl ♡
Only me and the cats here, IRL, in our home today. But in distance, phonetalks with friends, conversations on stuff that really matters on FB webs, and chats with text, voice, images and video with family distributed, making solitude and ‘longiness’ (longing in loneliness) something manageable to carry! Longing for my full family to be in our house again! Mika and Mommy Karin back tomorrow, Nadine here next time Dec 29! I intend to blog on some findings I did today, for tomorrow, related to things that happenened Friday and that happens on Tuesday. And BTW … no TV today!…
These days – thankful for every smile and laugh I can share with my Mika. Where the rest of my life will go is still very unwritten, but two things are crystal clear. I have meaning with my kids, my family, our little bubble of a world. I have meaning in love in its expressions as they manifest in the flow of my life. Thank you life, for giving me these!
Idag var vi på öppna förskolan med Mika och Nadine gjorde sällskap. Vi lekte någon timme och Mika socialiserade litegrann med andra bebisar. Nadine visade sig vara en riktig bebismagnet och fick mycket kärlek! En fin dag som fortsatte med fika på stan och en film på kvällen med påskgodis. Vi åt även äggmackor som vi gjorde på våra marmorerade nagellacksägg! Imorgon åker Nadine tillbaks till Eidsvoll för denna gången, så det var sista kvällen detta påsklovet. Jag kommer dundersakna henne!
Jag har inte träffat henne sedan 28 december. Jag längtar! Ett halvt påsklov, hon är här till den 24 mars. Det ska bli kul!
I. Jag drar mig till minnes en not från en av världens främsta popforskare (som jag tagit del av sedan åttiotal i mitt sökeri-åkeri), R. Dawkins. I “Den blinde urmakaren” pratar om hur han organiserade sin inkommande info, där mappen “övrigt” på sitt professorsrum på Cambridge alltid – ALLTID – svällde över. Det är samma upplevelse genom hela – HELA – livet, när jag gått igenom formulär som exempelvis “gratisbesökare” på mässor med min virtuella vandringskäpp i makligt lugn/speedad råtta/mitt emellan. Då har jag ju betalat med info om mig själv – bland annat branschtillhörlighet, befattning/beslutsmandat och titel. Förvirring. Eller…