Att bloggprioritera – och hur det kan leda till ingentingheten

Idag på Coffice träffade jag en annan som också ger sig i kast med #blogg100. Jag kom på mig själv med varför jag har varit så dålig på att “makroblogga” systematiskt. Det främsta jag konstaterade jag att jag egentligen har väldigt mycket att säga, och att jag vill dela med mig just av mina kunskaper, erfarenheter och insikter. Och det leder ju till att jag just tvingas välja varje gång jag skall blogga. Att jag genom att välja att skriva en sak, väljer bort allt annat. Var det tar mig har ju sagt sig själv – “inte ett ord”. Ingentingheten….

Dissningar, hyllningar, recensioner och responser – i vilka riktningar?

Ja, det finns en kategori på den blogg som nu har fått dagligt drag i olika styrkor som heter “Rants, Raves, Reviews and Responses”. Parat med exempelvis kvällens upplaga av Debatt på Public Service och tidigare händelser under dagen som har med min mobiltelefon (och dess operatör) att göra, så undrar jag stilla i kvällsfilosofiskt läge var energin skall riktas i det där som kallas “kommenterande”. Att explodera i frustrationsbomb? Att hylla till stratosfärhöjd? Att ge en plus, minus och mitt-emellan saklig/opartisk/oberoende/värderingsfri/torr/tråkig “recension”? Att delta i en allt mer stormande sjö av twitterdrev och ibland bara “prata om det”? Men…