I. Jag drar mig till minnes en not från en av världens främsta popforskare (som jag tagit del av sedan åttiotal i mitt sökeri-åkeri), R. Dawkins. I “Den blinde urmakaren” pratar om hur han organiserade sin inkommande info, där mappen “övrigt” på sitt professorsrum på Cambridge alltid – ALLTID – svällde över. Det är samma upplevelse genom hela – HELA – livet, när jag gått igenom formulär som exempelvis “gratisbesökare” på mässor med min virtuella vandringskäpp i makligt lugn/speedad råtta/mitt emellan. Då har jag ju betalat med info om mig själv – bland annat branschtillhörlighet, befattning/beslutsmandat och titel. Förvirring. Eller…