I. Jag drar mig till minnes en not från en av världens främsta popforskare (som jag tagit del av sedan åttiotal i mitt sökeri-åkeri), R. Dawkins. I “Den blinde urmakaren” pratar om hur han organiserade sin inkommande info, där mappen “övrigt” på sitt professorsrum på Cambridge alltid – ALLTID – svällde över. Det är samma upplevelse genom hela – HELA – livet, när jag gått igenom formulär som exempelvis “gratisbesökare” på mässor med min virtuella vandringskäpp i makligt lugn/speedad råtta/mitt emellan. Då har jag ju betalat med info om mig själv – bland annat branschtillhörlighet, befattning/beslutsmandat och titel. Förvirring. Eller…
Tag: #ATillÖ
Ultramåsten? | #blogg24 #blogg29 #nyord
Ett måste. Flera måsten! Själva ordet ‘måste’ skapar stress genom att säga det. Till sig själv, till sina närmaste, till sin gemenskap. I stort – oavsett sammanhang! I en stil av Lindeman (Hasse&Tage-improvisationer, stående legendariska som kan sökas på Spotify!), fångar jag en tidningsartikel idag om en studie av och om perfektionism som görs vid Linköpings Universitet. Och gör humor av det! Viktigt med humor kan nog vara att låta den tala för sig själv. Och inte förklara “vitsen”. Ni vet, den som efter en rolig historia som någon berättar på en fest förklarar “hehe, jojo, alltså, jag fattar, den/det…