I mitt ledtrådssökande av mitt nya “jag” så här bortom sjunde sjuårscykeln i mitt liv här på jorden har tre begrepp för att grovt fånga “mig” seglat upp bortom det konstanta djupkrisandets stormiga 2015. I stormarnas ögon råder ofta stunder av stiltje, och som tur är sker även lika intensiva insiktsstormar i dessa intensiva väderlägen!

Så.

Något har utkristalliserats från dessa insiktsstormar: Jag känner att jag lite karikatyrartat kan sägas ha en generalshjärna, ett krigarhjärta och en skaparsjäl.

Det säger sig självt att detta ibland leder till  rätt stora inre konflikter. Det jag hjärtkämpar, strategtänker och skapar (“make” as in “maker”!) för, i, med, på, av, … , är den hjälte alla kategorier jag har identifierat mycket tidigt i mitt liv – nämligen KÄRLEKEN. Och nej, håll tillbaka dina snabba slutsatser och ev fördomar när jag säger så. Någon Självutnämnd Fredsapostel och Universums Bästa Barnrumpa är jag INTE. När mörkret tar över känns det svårt att återfå harmoni. Just. Då. I dessa korta sekunder.

Det är då jag vänder mig till källan. Kärlekskraften. Och pumpar mig full med hoppets energi!

Note to Self – den där Generalshjärnan är inte lätt att leva med. Konstant har den nvarit på högvarv nästan hela mitt liv. Konstant tänka-för-mycket-och-krångla-till-det-i-onödan. D v s en rätt bråkig och störig version av generalshjärna.

Men.

Det. Blir. Bättre!

Så. Det nya ordet i denna begreppstrio är ‘generalshjärna‘.

Med detta, då, frågar jag:

“Does it make sense?”