Som framgick, #blogg101 med ett hjärtebarn i familjen, och med egna hälsoproblem för oss alla. Dömt att misslyckas. Var det, ju. Hur kunde jag tro något annat?
Oavsett hur man än gör – även om man tror på självorganiseringens kraft och en enkel samlande tagg, så krävdes min energi att dra till mig andra användare in i initiativet, och admin av grupper med mera efterfrågades. Så. Det får bli nästa år! Höstsäsong, prickas in! För våren/sommaren hör #blogg100 till.
Energi, hälsa, Mika. Livet ristar in sina begränsningar. Ibland i sand, men i detta fallet blev det i sten. Orubbligt.
Det blev #blogg24 istället, nyordsbloggande, A-Ö, 1-24 december lucköppnarinlägg inom initiativets ramar, och bonusinlägg fram till vårt alfabetes sista bokstav i mellandagarna! Nybekantingen Roleze driver #blogg24 med bravur, i år på sin andra omgång, och snart så är vi i #blogg100 igen! Kan vi få dessa till institution i Sverige, månntro? Intet är så terapeutande som att få ner och ur sig saker i denna form … i vårt famlande i vår bisarra, underbara, galna, snurriga, harmoniska, motstridiga, medlidande … samtid! Där vi gör bäst i att börja med oss själva, och de som betyder något för oss!
Nyord? Nyckeln in, vägen ut!
Med nyordsbloggande har jag hittat min ingång i “löpande bloggande”. Jag har haft stora problem med denna karaktär av bloggande. Statusuppdateringar och annat loggande på andra ställen har funkat. Jag har haft styrka i mitt Haiku/kort-dikts-dagspoesi-foto-fånga-dagen-med-en-rubriks-bloggande, men tog ut sin energi även i år fram till pass 25 september när sista fokusdroppen försvann då Nadine kom hit, efter månader i uppehåll. Och lämnades till mamma i Norge ett norskt höstlov senare, samtidigt som Mika:s pacemakeroperation i Lund ramlade på oss i familjen med ett stort krismässigt kabrak i ingången, trots att operationen var planerad i sig! Det får jag återberätta i ett separat inlägg … traumatiskt är bara förnamnet.
I alla fall – då försvann mitt #blog365 ut i tomma luften. Nu, med det värsta med Mika passerat (ta i trä!!!), så känner jag att jag kan bära nyordsbloggandet – som ett steg närmare full-inlägg på regelbunden basis. Vi skriver senare det sjunde inlägget, bokstaven F.
Nyord tilltalar min lekfullhet och kreativitet – samtidigt som jag i grunden anser att vi är i behov av nya ord i de områden som kräver vår samlade nyvisdom för att möta gamla utmaningar.
“The Human Condition”.
Att fånga sig kort, där mindre blir mer – en omslagsbild och 160 tecken
Jag har även uppdaterat min Twitterprofil för att få ledtrådar till det som pågår just nu – min “transformation”. Förr syftade jag till att fånga alla världsproblem och dess lösningskrafter i sustainopreneur/hållbarhetsentreprenörs-begreppet efter åratal av beforskande. Sen övergick jag till att till spaningar om samhällstransformationer i “flödessamhälle”-begreppet. Nej. Det fungerade inte. För mig. Till slut! Det var dags att verkligen “get grounded”. NER PÅ MARKEN! Här och nu. Familjen. Livet. Verkligheten. Min. Den greppbara. Punkt.
En hälsa / One Health
Mitt fokus inom den oändliga hållbarhetsagendan och de översköljande framtidsutmaningarna utgår från oss själva, i familjen. Hälsan! På ett konstruktivt sätt. Det är dags att börja prata om hälsobegreppet som ETT. Jag anser det vara naivt att tro att vi kan stycka upp oss i hälsodimensioner som helt avskiljda från varandra – fysisk, psykisk, mental, social, emotionell. Och så vidare.
Nej, det borde vara en självklarhet att prata om EN HÄLSA. #EnHälsa. #OneHealth. För stunden är det ett begrepp som fångar människo- och djurhälsa under ett paraply, One Health-rörelsen. Men jag vill över tid inkludera en annan dimension när vi pratar om “en hälsa”, och det är inom vår “egen ras”. Att det egentligen inte finns någon möjlig gräns att dra mellan “psyche” och “soma” – själslig och kroppslig hälsa. Och där den främsta utmaningen just nu är att rasera alla av tabu byggda murar till en öppen och avdramatiserad vardagskonversation om just mental ohälsa. Ju hårdare tabu, desto hårdare murbräcka behövs. Eller hur?
Det är en utmaning att vara “holist” – “helhetare”. Men jag tror vi lättare fångar detaljer på ett bra vis, om vi anstränger oss för att se helhet. Tillsammans! Vi är visare än jag.
Nog om det nu. Nyord får tematiskt fylla efterfrågan på ledtrådar, helt enkelt! Och – ja. Det skall va kul att blogga. Annars kan det kvitta!
Härnäst?
Med det sagt – nu skall Mika väckas för att få sin medicin, nyss hemkommen från ännu en sjukhusvistelse på några dagar, där ny hjärtmedicin för hans hjärtsvikt trimmats in! Starka lejonunge! Sablar vad du får bära! Jag älskar dig i all oändlighet!