… och det firar vi med en explosion :). Vi har förlovat oss!

Min älskade sambo är inte så romantiskt lagd men hon vill ändå vara gift med mig, mannen i sitt liv. Och jag vet inte hur jag skall uttrycka det, för det är “ordlöst”. Men jag börjar med mig. “Jag” – är det det viktigaste i de tre orden – “Jag Älskar Dig”? Eller är det “Dig”? Nej, det är “Älskar”. I hjälteförklaringar så har jag nog i hela mitt liv, undermedvetet i början, såväl som medvetet ju längre livet löpt, valt Kärleken som Hjälte. Och mitt i allt, har jag lärt mig att det finns tre ord som är viktigare för just den absolut viktigaste av relationer – den som kallas livspartner. Livskamraten. Och det är “Jag hade fel”.

Som ni kanske förstår – eller vet? … vem vet vilka läsare jag har i detta blogginlägg? – så håller jag helhjärtat med min Karin, att vi haft ett tufft förhållande med många och långa utmaningar, inom oss och utom oss, men ja – vi har alltid kunnat lita på varandra. Karin är min själsfrände i alla dimensioner. Vi delar så ofantligt mycket. Humor, livsinställning, attityder, förhållningssätt, värderingar – och många praktiska intressen. Promenader. Naturen. Och. Katter!

Kort och gott.

Det som gör livet värt att leva. Det vackra. Och underbara. I livet.

Och ja, i och med att det är så mycket som “inte är det” i världen, så är det så klart att det kommer in i vårt med. Men – hon har ju stannat vid min sida i fem år, trots de världskrig vi kan ha när vi tappar vårt synk, vårt “samflyt”, vårt flow, vårt “confluence”.

Men när vi är i synk? Då förflyttar vi berg,  för i vår kärna, i vår relation, är vi starka som titan.

Tillsammans. Orubbliga.

Så med detta, en manifestation.

Vi vet var vi står, och vi vet var vi är på väg. Och när väl beslutet är fattat, är det genomförandet som gäller. Det brukar ske snabbt, när det görs, i vårt liv tillsammans.

Karin och jag.

I natt, några minuter in bortom tolvslaget skedde det. Berättar mer om “hur” en annan gång :). Det var en berättelse i sig, som inom loppet av några minuter (från 23.58) till det att ringarna åkte på, sammanfattar hela vår relation :).

Vi kommer förmodligen inte ha ett sånt där “storbröllop” med tillhörande fest, utan bara en privat vigsel. När och hur, det blir en senare fråga. Det blir då! Nu är nu. Panta rei. Allting flyter. Och allt kan ändras.

Men vi består.

A + K = <3.

Så är det.

And let that be.

Allt vi behöver är kärleken.

Vår hjälte.