Ibland är riktningen stark i energi men målet ordentligt diffust.

Vägen i nuet är tvärtydlig. Mika. Nadine. Karin. Soto. Uchi. Deshi. Familjens bästa. Vänner och förtrogna. Att komma till hälsa. I djupare mening – kärleken! Den orubbliga basen. Den kompromisslösa livsglädjen och dess förstärkare.

Men “profession”? För stunden i läkarintyg befäst och med det förpliktigat i djup latent sökfas! Vilande! Mening är det centrala. Att ha mening. Att finna den. Att sen behålla den. Och där är drivet enbart “Pappa – Familj – Tillsammans” och vardagen styrd av bokade hälsorelaterade besök för oss, och i övrigt respekt för “mat&sov-klockan”.

Men! Under ytan! Med intutionen som vägledare!

Jag känner ett fält vibrera i styrka i alla fall. Med myrsteg och med respekt för processen “retur till hälsan” har jag fått övertydligt ett land att utforska i en diffus framtid. En vision. Ett fokusområde, i ständig påminnelse varje dag, i vår egen vardag. Kulturens betydelse för välmående, och med riktigt stark betoning på ett kulturuttryck mer än något annat!

Musiken!

Ja. Musikens betydelse för hälsan!

Men hur?

Där känner jag som om jag står mitt på den magnetiska nordpolen med kompassen i hand och ska försöka hitta vägen till den geografiska sydpolen och sen “hitta hem”. Snurr! Så jag gör bäst i att lägga ner kompassen. För stunden!

Hem har jag tydligt cementerat. Ja. Familjen! Och det är och förblir basen i att hitta energin i fortsatt sökande!

I lugn och ro!

Med dessa lördagsfunderingar lanserar jag ett ord att fånga känslan.

Att vara vilsen i sin vilja.

Ja!

Viljevilsen!

Känns det igen?