Igår började med att systematiskt återvända till mina texter som ligger till grund för min bok “I flow”, och jämföra vad jag skriver där angående generella råd och hur mina dagar ser ut idag – “Do I practice my preaching?”. Jag jämförde mina tankar om bästa handlingar för morgonen. På morgonen följer dagen.

Idag fortsätter jag med att titta på avsnittet om “Dagen”.

Den största generella skillnaden är ju att jag med min kollaps i april 2015 inte är i “arbete”. Så det arbetsrelaterade, professionella jag utgår ifrån i min bok inte riktigt är relevant för mig i stunden. De fokuserade 25-minuterspassen av kunskapsorienterat fokuskrävande arbete finns ju inte där. Men det hindrar inte från att göra ett starkt arbete med det viktigaste arbetet – hem- och familjearbete! Att Mika har det bra som prio ett. Och det var just det – prioriteringar var en huvudpunkt. Att lista topp tre. Och Mika sätter agenda, minst sagt. Mer i början av hans liv, direkt efter födseln. Då var det mycket sjukhusbesök och undersökningar. Mindre nu, i takt med att han blivit bättre. Mera normala BVC-besök. Skönt det!

Att få saker gjort oavsett vad vardagen än domineras av

Men livets flöden kräver även uppgifter att få gjort även i livet i rehabilitering. Och jag har ju tagit mig en utmaning för att hålla mig igång – det dagliga bloggandet. Tidigare i mitt bloggande detta år har jag ju varit i kortfattat godnattbloggande, “lullaby blogging”. Dagboksorienterat kortbloggande. Och det har jag inte behövt lyfta in i ett köksskrivbordsliv med laptopen på högsta hugg. I min egen rehabplan av att försöka få igång detta i min takt, lägger jag dessa längre blogginlägg mera i fokus, och oftare. Än så länge har jag inte fått in att börja blogga på dagen. Jag sitter här med TV i bakgrunden, klockan närmar sig nio på kvällen. Idag var vi först och hämtade månadsransonen av Mikas specialmat på sjukhuset. På eftermiddagen fortsatte jag att tanka referenser för mitt kommande skrivprojekt om “Musik för hälsa”. Sen tog jag en powernap! Karin tvättade denna gång. Och jag tömde kattlådan!

Men, som sagt, jag får vara mild i att sätta krav på mig själv. Att ta det försiktigt med min hälsa. Och det var ju så sent som i fredags, första april, som jag bestämde mig för att gå ett par steg upp i mina bloggarambitioner.

Balans mellan det digitala och analoga

En sak som förtydligats sedan jag skrev första utkastet till boken och efter livets förändringsstormar med nytt barn och hälsochocken, är att jag tagit ett par steg tillbaka och blivit “minimalistisk” i min digitala app-hysteri. Försökskaninslivet är borta och jag har landat i ett fåtal appar för att hålla reda på vardagen. Business Calendar för kalenderbokat, Any.Do som uppgiftshanterat för det viktigaste, Evernote för allt som behöver hållas reda på i resurser och noter. Dessa står i fokus för att hålla reda på allt.

Men vad som framförallt lyfts upp är att det analoga är minst lika viktigt! Jag har i vissa aspekter gått tillbaka med det digitala och har en del pen-and-paper-lösningar som stöd. Och inte allt behöver gå in i det digitala. Jag har exempelvis inget maniskt behov av att scanna in varje dokument in i Evernote, utan är det saker som blir gjort enbart med att läggas på en minimal hög – och synligt! – så går det vägen ändå! Där är mitt köksbord – med ett gammalt glasunderlägg som jag tapetserat om till en papperstyngd, med “Nästa handling” som budskap. Under den lägger jag helt enkelt högprioriterat! Väl synligt på frukostbordet. Och dessa uppgifter brukar ju ofta vara av den där karaktären jag skrev om, “grodor att äta”. Att äta grodan först direkt efter frukost. Och ofta är de ju de där uppgifterna som trillar emellan – uppgifter som tar fem minuter att göra, men som kräver fem veckor i ansats att få gjort. Prokrastineringsmonster!

Med köksplaceringen så ökar chansen att få dem gjorda på stört.

Och ja, även en papperskalender kan behövas för något. I mitt fall så använder jag papperskalender för små noter kring att föra redaktionell kalender för detta bloggande – som ett kreativt instrument. Där jag känner att kreativiteten triggas mer av känsla av papper och penna. Där ett vanligt anteckningsblock också hör hemma i mindmappandets virvlar – som synes.

Slut på dagen

Så har denna dag nått sitt slut. Imorgon skriver jag om det som det blivit nu. Kväll!

Och – med det – godnatt!

Vem vet – imorgon kanske jag till och med får bloggat på dagtid? Men det lägger jag ju grund för – nu!