Dag fyra i denna veckas övning i Det Dagliga Bloggandet. En vana som jag burit som längst i hundra dagar! Och då landade det i vanan Den Dagliga Haikun! Men denna vecka – #UnitedInGreen som en gemenskapsdrive bland nagellacksnördar för att uppmärksamma depression – nu på andra året i min Karin:s kampanj mitt bland alla oktobers rosa band. Jag lägger ju detta i min ännu så länge väldigt tystlåtna #BrytDetSistaTabut – mental ohälsa ut ur garderoben! Något jag har intentionen att uppgradera och lyfta mer tydligt efter det att riksdagen antagit budgetpropositionen i höst.

Dagens lack är från kosmetikakedjan KICKS egna kollektion – Army Jacket. Som jag valt denna veckan, är samtliga lack tagna från Karins “Bloppislåda”, och går att få tag på oerhört bra begagnad med väldigt få anvädningar HÄR. Det hamnade i hennes samling i samband med deras blogg- och pressträff 2011, då de lanserade en helt egen makeupserie – efter att ha applicerats redan på plats i butiken i Stockholm :).

Army Jacket.

Ja, det är ju riktigt djupt militärgrönt. Och med det en association – steget från krig och konflikt till depression är ju inte långt. PTSD – Post-traumatiskt stressyndrom uppstår ju vid snart sagt varje slags trauma, oavsett natur, oavsett psykiskt och/eller fysiskt våld. Nej, om man faktiskt drar det till sin spets, är jag helt övertygad om att gränsen mellan psykisk och fysisk faktiskt är skapad av oss själva för att vi tror att det blir lättare att hantera vår omvärld som ständigt virvlar mellan kaos och ordning. Så – låt oss bara prata om trauma – rätt och slätt! Och traumat får konsekvenser. För vår hälsa. Punkt, slut.

Ibland läker såren, ibland lämnas något varaktigt för livet. Och vi behöver inte kliva så långt som till fullblodskrig för att konstatera att PTSD är vanligare än vi tror.

Jag lämnar ett motgift. En text som slog an den djupaste möjliga av strängar, första gången min “andliga syster” Sofia Bustamante i London delade den på Facebook, nu för några år sedan! Den får tala för sig själv. Eller så låter du författaren själv läsa upp sin dikt! Som jag säger, och säger ofta – “Kärleken är min hjälte”. Och kärleken kan få de mest djupa sår att till slut läka! I alla fall till den nivån att livets glöd återvänder även bortom de djupaste depressionsdalar!

Så. Är du med i kärleksarmén?