Ikväll har vi likt ett par miljoner svenskar kollat melodifestivalen. Men det var för mig egentligen bara en som berörde mig riktigt ordentligt, och det var Louise Hoffstens bidrag. Utöver det är det kul med folkets röst till Yohio! Det får anses vara genombrottet för honom på hemmaplan efter sin starka Japannärvaro – och likaledes ett stärkande för ökad tolerans! Att få vara sig själv. Hurra! Dottern gillade honom också – hamnade dock i hennes värld som bäst, delad position med lekfarbrorn Sean Banan. Nadine har fått en barngitarr via “freecycling” som vi hittade, och har redan planerat för Minimello…