Ett måste. Flera måsten!

Själva ordet ‘måste’ skapar stress genom att säga det. Till sig själv, till sina närmaste, till sin gemenskap. I stort – oavsett sammanhang!

I en stil av Lindeman (Hasse&Tage-improvisationer, stående legendariska som kan sökas på Spotify!), fångar jag en tidningsartikel idag om en studie av och om perfektionism som görs vid Linköpings Universitet. Och gör humor av det!

Viktigt med humor kan nog vara att låta den tala för sig själv. Och inte förklara “vitsen”. Ni vet, den som efter en rolig historia som någon berättar på en fest förklarar “hehe, jojo, alltså, jag fattar, den/det blah blah heh hehhh…”.

Inte kul! Men alla har sina issues, så må vara! Mångfald rulez! Och tolerans!

Med det sagt, så bryter jag mot den “regeln” och blir en s k tråkmåns!

Alltså! Fatta!

Jag gnäller inte på språkgrodor i onödan, och jag vet att språket är en lekpark i ständig utveckling – dock med allvar när det gäller.

#Nyord, anyone?

Men!

Ett så flagrant korrfel i fetstilsansatsen DIREKT efter ingressen om PERFEKTIONISMFORSKNING i EN AV VÄRLDENS ÄLDSTA DAGSTIDNINGAR (Norrköpings Tidningar, 250+)?

Det blir ju bara metametametaironiskt! Eller?

Vilket i ett långsökt hopp, på tal om perfektionism, tar mig till dagens föreslagna nyord!

Det finns en floskel av stora mått bland peppande poptyckare, proföreläsare och pappskallecoacher med olika sväng på sina empatiförskjutningar.

Nämligen – “det finns inga måsten”.

Jag vill inte gå djupt in i sak när det gäller detta påstående, för det skulle bli för långrandigt. Istället så sätter jag ett streck snart i detta inlägg.

Och lanserar ordet “ultramåsten”!

Vad är falska/inbillade “måsten” – och verkliga?

Jag tar fem som förslag:

– Att andas.
– Att dricka.
– Att sova.
– Att äta.
– Att känna, ge, få, ta och vara i kärlek.

Med en bonus:

Att skapa, utvecklas och förverkliga!

Annars dör vi.

På en gång.
Rätt fort.
Eller långsamt!

Ok. Snacka på! Got my point? Funkar?

//
PS. Faktarutan om LiU-studien som gav perfektionistmonstrets signalement var klockren. Återkommer om och med den! Senare! Nån gång. Kanske. Utan deadline. Det blir bra det. Fritt från regler, måsten och självpåtagna krav! DS.

—
Detta är ett inlägg i serien #blogg24 som normalt går av stapeln första till tjugofjärde december varje år. Temat jag valde var Nyord, med ett ord per “blogglucköppning”. Intentionen var att gå i mål med fem bonusinlägg bortom slutförd bloggutmaning  i mellandagarna. Det svenska alfabetet har 29 bokstäver, som bekant. Det avbröts på grund av hälso- och familjeskäl med bokstaven T.

Nu kompletterar jag i efterhand så det blir 24 inlägg, och lanserar utmaningen #blogg29! Som i all enkelhet fokuserar ett A till Ö!

29 ord. Nya eller gamla. Nysvenska eller gammelsvenska. Fel- eller rättstavade. Bra eller dåliga. Tråkiga eller roliga. Eller allt på en gång i en saliggörande soppa! Din skaparkraft avgör! Jag utmanar mig själv från 1 februari! Skottår! 1-29 feb! 2016!

Men. Det är inget måste. Inte ens ett ultramåste. Jag gör det för att det är kul! Går det så går det. Annars. Inte! Familj/hälsa först! Sådeså!