Söndagsmeditation 001 – 1 mars 2015
Jag har en viss förkärlek att gå till frågor som har med “grunden” att göra.
Såsom “ursprung”. Genesis. Radix. Roten. Vad “saker tar sin början”.
En fråga:
Big Bang. Vilket vilseledande namn är inte det?
När detta universum skapades fanns inte trumhinnor. Och inget “medium” att bära “ljud” via, i vår mening.
Så.
Universums första pikosekunder och miljarder år bortom det har varit i tystnad – så som vi skulle uppleva det.
Inte undra på att jag uppskattar det så? När sinnet stillas, och allt bara landar i djupaste frid. Att grunda. Att rota sitt medvetande.
Men för att ta det vidare – om du föreställer dig att hela planetens befolkning av Homo Sapiens Sapiens får en fråga, om Big Bang. Denna. Hur skulle den landa i olika kulturer?
Frågan att meditera på:
Om du föreställer dig ett musikinstrument och ett musikuttryck som en metafor för “den stora smällen” – vilket skulle det vara?
Detta är ett inlägg i bloggutmaningen #blogg100. Varje dag, under hundra dagar, bloggas det friskt i Sverige under denna flagg och tagg. Ett inlägg per dag. Utmaningen äger rum för fjärde året i rad.
Dagens soundtrack:
- Kraftwerk – Spacelab
- Kraftwerk – Metropolis
- Kraftwerk – The Model
- Kraftwerk – Neon Lights
- Kraftwerk – Man Machine
- Kraftwerk – The Robots
Congratulations.