Idag på Coffice träffade jag en annan som också ger sig i kast med #blogg100. Jag kom på mig själv med varför jag har varit så dålig på att “makroblogga” systematiskt. Det främsta jag konstaterade jag att jag egentligen har väldigt mycket att säga, och att jag vill dela med mig just av mina kunskaper, erfarenheter och insikter. Och det leder ju till att jag just tvingas välja varje gång jag skall blogga. Att jag genom att välja att skriva en sak, väljer bort allt annat. Var det tar mig har ju sagt sig själv – “inte ett ord”. Ingentingheten. Eller nära på i alla fall.

Så på sätt har ju #blogg100 lett till nåntingheten!

I mitt huvud bär jag på några längre bloggposter, men de kräver mer av varan “tid” än vad jag tog mig nu ikväll. Dubbelavsnitt på CSI NY är förklaringen.

Men en sak är säker. Att jag affirmerar målgång med hundra inlägg på hundra dagar kan du vara säker på. Och på så många dagar hinner man ju faktiskt dela med sig av det som pockar på! Nåntingheten, systematiserad.

Överst på #2Blog-listan är i alla fall mitt längre inspel på näthat vs nätkärlek. Vill ge det viktiga ämnet ordentligt med “focus boosting”. Prioritet? Ja!

Behåll frekvensen!