Egentligen är det en aning paradoxalt.

Idag, när jag kommer till den fjärde av de fyra mest centrala “identitetstaggar” – ‘sustainopreneur’ – i bloggutmaningen #blogg100, och det femte inlägget, så tänker jag på det faktum att när andra kanske stannar upp, fixerar sig och jobbar vidare med ett fynd, så har jag gått vidare. Efter att ha saknat ord för mycket av mina handlingar – jag hade ju i förstone bara gjort – så fann jag ju begreppet 2003. Sustainopreneurship. Men jag var ju inte nöjd med den beskrivning det hade då – så jag utvecklade det till den betydelse som till slut landade i den Wikipediaartikel jag skrev 2008. Den bakgrundsberättelsen går ju att göra hur lång som helst, men har ju stannat vid ett antal publikationer som låg till grund för den uppslagsbokstexten. Här är någon slags “bakomfilm” till den publiceringen. Metaberättelsen om “ögonblicket”.

Och, såklart, är ju uppsatsen jag skrev en av de centrala ingångarna i förståelsen av begreppet, som Wikipediaartikeln hade som grund och fundament att stå på. Hållbarhetsentreprenörskap. Att med företagandet och det kreativa organiserandet lösa de problem vi definierar som “hållbarhetsrelaterade”. Entreprenörskap för hållbarhet.

Ja, gå vidare. Varför?

Jo. Vad som hade kommit fram från hela erfarenheten av att vara “en hållbarhetsentreprenör i praktiken”, var att det fanns en massa institutionella hinder – och ett berättelsetema som utelämnades från magisteruppsatsen var vårt företagscase möte med den traditionella finansiella marknaden för nyföretagande. Och även mötet med den “alternativa” finansiella marknaden som då fanns. Det egentliga skälet varför det gick i stå. Och att energin för just det affärskonceptet till slut försvann. Så med publiceringen 2008 av Wikipediaartikeln tog egentligen även mycket av engagemanget att driva just det vidare slut – både att utveckla begreppet vidare i tillämpad forskning och att hitta nya vägar för etablering av just det företaget. Det nådde någon slags paradoxal punkt när artikeln var där, på plats. Det hade ju kunnat dras vidare och landat i exempelvis någon doktorsavhandling eller något.

Men.

Av allt detta har det kommit till “nästa nivå”. Det behövs fortfarande relativt radikala transformationer av vårt samhälle för att det skall bli långsiktigt hållbart. Än mer idag, än någonsin. Och av motgångserfarenheten nämnd ovan, kan en väldigt stark slutsats dras ut – det är själva strukturerna och institutionerna som står ivägen för hållbarhetsentreprenörskapet som bör förändras. Det är här mitt nuvarande arbete och fokus kommer in – på själva samhället i sig, och inte bara att verka i det som hållbarhetsentreprenör. Rent vetenskapligt kan ju sägas att jag gått från “företagsekonomi” till “sociologi”. Men fortfarande starkt och hårt tillämpat. Sammanfattat på det mest övergripande planet – “Från struktursamhälle till flödessamhälle”. Och, med det, snarare börjat agera som “societal entrepreneur”, än “sustainability entrepreneur”. Samhällsentreprenör.

Fortfarande kanaliseras förändringsarbetet via företagande – via det nystartade företaget InFluxum – så på så sätt är det ju ingen förändring. Förändringsarbetet sker ju fortfarande via entreprenöriellt organiserande. Och en av de tre viktigaste produkterna är ju egentligen inget annat än en “hållbarhetsinnovation” – organiseringssystemet #FlowDoneSystem. Ja, hållbarhetsentreprenör är jag fortfarande. Men, det är numera inbäddat i en ännu djupare förståelse än då, för tiotalet år sedan, när det projektet satte igång.

Slutsatsen nummer ett är egentligen att det bästa jag kan göra är att stötta människor som har just detta hållbarhetsdriv att organisera sin vardag bättre – och att därmed energin frigörs och samlas i värdeskapandet, och inte fastnar längs med vägen och leder till frustrationer. Arbetsglädje! Med det, skapa “egenmakt”, “bemyndigande” – eller “Empowerment”. Ja, jag har hittat vad jag egentligen “gör” – “Empowerment Coach”. Och via praktiska erfarenheter i denna funktion drar jag slutsatser kring det nya “studieobjektet” – Flödessamhället. “The Flow Society”. Och på så sätt är jag fortfarande en som utvecklar begrepp och kunskaper – “Concept Developer”, via den direkta handlingens insiktsbringande erfarenhet – “Enactive Researcher”. Iscensättande forskare.

Där har du de tre saker jag fokuserar mitt vardagliga värdeskapande kring. Empowerment Coach. Concept Developer. Enactive Researcher. I namnet av InFluxum.

Och det är en del som skall skriftställas. Närmare bestämt fem böcker.

Om det skriver jag imorgon!